I mitt avslutande och sammanfattande inlägg efter "ritåret" skrev jag att det första året, med Onytt, var det som påverkat mig mest och längst. Så är det nog fortfarande. Men nu har det även gått framåt med skapandet! Som sagt, så har jag sen "rita-varje-dag-året" slutat oroa mig för att jag inte målar, när jag inte målar. Tryggheten i att veta att jag inte har upphört, utan pausat, är så förlösande.
 |
| Work in progress, som det heter. Väldigt tidigt i processen. |
Det kan också ha påverkat följande: Från och med nu kommer jag att jobba 80%, vilket var något jag började prata om för två år sen. Tanken har funnits där länge. Nu är det verklighet och det känns fantastiskt! En dag i veckan kommer att vara ledig och jag är fylld av målarlust och vill bara kasta mig över färger och penslar.
Jag är helt övertygad om att den här känslan, lusten och tilliten till min förmåga inte hade funnits hos mig idag, om jag inte hade haft mitt "rita-varje-dag-år". Att den här förändringen skett, har också att göra med vad en vän sa till mig i somras, när vi pratade om mina tankar kring vad jag önskade:
"All typ av avsiktlig förändring ger en känsla av att man äger sitt eget korta liv."
Så sant, så sant. Tack Elin!
